Vår historia

Allt startade på gräsrotsnivå i byn Bishozi i sydvästra Uganda, i januari 2004, när vi, några kulturarbetare/medlemmar i BIP, reste dit i ett kulturutbytesprojekt tillsammans med en grupp ugandiska kulturarbetare från Kampala och byggde en grundskola, Bishozi Primary School, tillsammans med byborna. Samtidigt hölls en workshop i bildskapande med kvinnorna i byn under temat ”Hur kan vi själva förbättra våra levnadsvillkor i framtiden?”. Under workshopen framgick det tydligt i kvinnornas bilder och gruppsamtal att om de började studera och samarbeta i olika inkomstbringande projekt så skulle de kunna minska fattigdomen, samt öka jämställdheten och därmed förbättra levnadsvillkoren väsentligt i sin by.

Livet var hårt för kvinnorna på landsbygden som giftes bort mycket unga och födde många barn. De tog också hand om släktingars barn, vars föräldrar gått bort i aids eller annan sjukdom och skötte dessutom familjens hem och jordbruk. De flesta av dem hade knappt fått gå i skolan alls under sin uppväxt och de talade ett stamspråk, runyankole, som bara folk ifrån samma del av Uganda förstår. Fattiga och outbildade såg de knappt några möjligheter alls att påverka sin livssituation i ett förövrigt helt mansdominerat samhälle.

Vid workshopens slut ville kvinnorna organisera sitt nyvunna samarbete i form av en förening. Bishozi Women valdes som föreningsnamn. Syfte och mål var det lätt att enas om för nu ville alla sätta igång och driva hållbara utvecklingsprojekt samt vuxenutbildning för att förbättra levnadsvillkoren för kvinnorna och deras familjer i Bishozi med omnejd. Vi hjälpte 20 kvinnor att bilda föreningen med en demokratiskt vald styrelse och stadgar samt bankkonto och postbox i närmsta stad. Allt eftersom ryktet spreds om Bishozi Women kom fler och fler kvinnor vandrande till mötesplatsen vid den nya skolan i Bishozi och ville vara med.

Det visade sig att getter var något som alla kvinnor ville ha. Gethållning är mycket vanligt i Uganda där klimat och natur är väl lämpad för boskap. Kvinnorna är vana vid att ha getter, som kostar lite att sköta och förökar sig bra. Efter att vi funderat ett tag föddes den Svenska Getbanken. Så här fungerar den: Getter betalas av bidragsgivare och placeras i getbanken som sköts av kvinnornas föreningar i Uganda. Föreningsmedlemmarna får i turordning hand om en dräktig get, som de får låna från getbanken om de går på vuxenutbildning en dag i veckan. När geten får killingar lämnas första kullen tillbaka till getbanken, men efter det är alla killingar som föds medlemmarnas egna. Alla bockar säljs utom avelsbockarna som stannar kvar i getbanken.

De kvinnor som studerar och sköter om sina getter väl kan få låna fler (max 3) och med tiden kan de även ansöka om en ko i Svenska Kobanken. Kobanken fungerar på liknande sätt som getbanken fast när kalvarna föds lämnas varannan kalv tillbaka till banken. Kor ger inkomster och mat och barnen får mjölk att dricka. När kvinnorna blir koägare höjs deras status i samhället och jämställdheten ökar.

Bishozi Culture Centre

Ett ställe att träffas på var också något som alla kvinnorna i vår första workshop ansåg skulle höja kvinnors status, och därmed ge dem större möjligheter att göra sina röster hörda. Efter ett år av förstudier och planering, inklusive starten av ett företag, Matafari, som började tillverka tegelsten, kunde vi under 2006 börja bygga Bishozi Culture Centre, som nu finns högt beläget i det kuperade landskapet i Bishozi och syns vida omkring. Projektet med miljö/klimat- och jämställdhetsperspektiv i fokus delfinansierades av ForumCiv/SIDA.

Under årens lopp har Bishozi Culture Centre fortsatt att växa och utvecklas till ett aktivt och välbesökt kulturcenter bestående av ett flertal hus med bl.a. kontor och aula för möten och konferenser, gästrum med badrum och toaletter, rum för arbetare och fadderbarn, som bor där, när de är hemma från sina internatskolor. Dessutom finns det några hyddor också med kök, matsal och förråd samt en liten vårdcentral. Byggnader tillkommer allteftersom behov och möjlighet uppstår. Kring husen finns betesmark med stora grävda dammar för projektens boskapsbanker, trädodlingar, bananplantage, biodling samt frukt och grönsaksodlingar. Solenergi lyser upp under dygnets mörka timmar.

Polisstationen kommer till byn

I februari 2009 fick jag möjligheten att träffa och sitta och prata med Ugandas president i hans trädgård i Rushere några mil ifrån Bishozi. Jag passade på att ta upp säkerhetsfrågan, när det gällde byarna på landsbygden, i synnerhet i området, där våra projekt pågick. Jag visste att många kvinnor blev misshandlade av sina män, och att flickor aldrig kunde gå ensamma till och från skolan för det var stor risk att de kunde bli våldtagna. Dessutom stals getter från getbanken och saker försvann från kulturcentret. Vi svenskar kände oss inte heller helt säkra, när vi var där och arbetade.

Presidenten lyssnade tills jag talat färdigt och ringde sen ett kort telefonsamtal, medan jag satt kvar, och beordrade fram en polisstation med flera poliser till byn Bishozi. Jag blev så häpen att jag inte visste vad jag skulle tro, men redan dagen därpå, när vi satt och åt lunch i kulturcentret i Bishozi, anlände poliserna, som kom direkt ifrån Kampala, och de började genast arbeta. Demokrati hmmm… men så kom det sig att byns första polisstation hamnade i Bishozi Culture Centre, där den är än idag numera med vaktkurer på vardera sidan om grinden vid entrén och en kvinnlig polischef. En säkerhet och otroligt stor hjälp för all vår verksamhet och för alla i byn med omnejd.

Bishozi National Organisation

Efter några år hade kvinnoföreningarna ökat till fem stycken och de började bli väldigt stora. Föreningarna hade flera hundra medlemmar och deras projekt hade börjat bli svårhanterliga.

Vi insåg att det var dags för någon form av omorganisering för att klara av projektarbeten i större skala i framtiden. Beslut togs på möten med de stora kvinnogrupperna att de skulle delas upp efter vilka byar som medlemmarna kom ifrån. Alla var glada och nöjda över detta inte minst de, som hade flera km att gå för att komma till medlemsmötena. Kvinnorna gick hem och organiserade mindre föreningar i sina byar med egna styrelser och med ett maxantal på 150 medlemmar i varje förening. Några styrelsemedlemmar från de olika föreningarna valdes ut för att planera och sätta igång en ny icke statlig organisation, på nationell nivå i Uganda, Bishozi National Organisation, BNO.

Idag är BNO, som vi varit med och grundat, samlingsorganisation för tjugo demokratiska föreningar, som tillsammans verkar på nationell nivå, i Uganda. Under åren som gått sedan januari 2004, när vi initierade utvecklingsprojekten i Bishozi, har alla föreningsmedlemmar, i synnerhet styrelsemedlemmar, fått kontinuerlig utbildning och praktisk träning i hur man driver föreningar och projekt. Styrelsen för BNO består av lika många kvinnor och män, som kommer från styrelser i byarna, där vi verkar, och alla har nu fått god erfarenhet av projektledning, kapacitetsbyggande och påverkansarbete.

BNO:s huvudkontor ligger i Bishozi Culture Centre. Två mindre BNO-kontor har också startats nyligen, som servar föreningar, som befinner sig långt från huvudkontoret i Bishozi. Nya byar/grupper, som vill ansluta sig till Bishozi National Organisation, lämnar in en ansökan till något av kontoren.

Fadderverksamhet och Bishozi Students Association

Samtidigt som föreningarna blev allt fler började BIP:s fadderverksamhet. När vi under våra första uppföljningsresor till Uganda reste runt i byarna där projekten pågick kunde vi inte undgå att se alla ensamma barn och ungdomar, som levde under mycket fattiga och svåra omständigheter och inte kunde gå till skolan, eftersom de inte hade någon, som betalade deras skolkostnader. Vi som var med då beslöt oss för att bli faddrar. När vi kom hem till Sverige visade det sig att fler medlemmar gärna ville bli faddrar och vara med och bidra till fadderverksamheten. Under åren som gått har många av BIP:s fadderbarn vuxit upp och gjort oss faddrar otroligt stolta, när de blivit elektriker, rörmokare, bilmekaniker, frisör, sjuksköterska, receptionist, kontorist, advokat, byggingenjör och läkare.

Ungdomar och barn, som får hjälp genom vår fadderverksamhet, har på eget initiativ samlats och startat en förening de kallar Bishozi Students för att de vill ta större ansvar och driva projekt själva. Bishozi Students bidrar på olika sätt till att fler barn och ungdomar kan gå till skolan vilket samtidigt gör att föreningen växer. Styrelsen ordnar möten och fritidsaktiviteter för sina medlemmar.

Vissa tidigare barn- och ungdomsgrupper samlas också under denna förenings tak, som t.ex. hönsprojekt för föräldralösa skolbarn och Bishozi Sisters fårprojekt, två behovs-relaterade program, som började redan under våra första verksamhetsår i Uganda för att hjälpa ensamma barn och ungdomar att studera. Bidragsgivare köper hönor eller får till projekten och genom inkomsten från djurhållningen kan skolavgifter och annat nödvändigt betalas. De barn som aldrig får någon egen fadder kan delvis bli stöttade genom inkomster från verksamheten som Bishozi Students driver.

När medlemmarna fyllt 16 år börjar de arbeta i utvecklingsprojekten fem halvdagar i veckan, när de är lediga från skolan och får genom det lära sig mycket om att driva utvecklingsprojekt, tillsammans, sköta en farm och mycket annat, som är bra att kunna när man börjar bli vuxen.

En gång om året anordnas det stora barnkalaset i kulturcentret i Bishozi. Då kommer fadderbarnen åkande från sina olika byar och roar sig alla tillsammans. De yngsta barnen får mest uppmärksamhet av alla under hela dagen.

Vatten

Vattenprojektet kom igång medan vi höll på att bygga klart Bishozi Primary School och ständigt hade bekymmer med att få tag i vatten.

I de 20 byar som idag är anknutna till BNO finns det få möjligheter att få grundvatten i vanliga grävda brunnar. Man måste djupborra om man inte vill sitta och vänta på att regnperioderna ska komma och fylla groparna man grävt för regnvatten och då få en bakteriehaltig, grumlig sörja, som ofta gör att man blir sjuk och sällan räcker till nästa regnperiod. Det är många allvarliga sjukdomar, som drabbar byborna på grund av orent vatten.

BIP har djupborrat i tre byar så här långt. I januari 2006 kunde vi efter en stor insamling i vår kommun, Stenungsund, genomföra den första brunnsborrningen till minne av Jan Ivarsson, en känd person inom näringslivet i kommunen, som tyvärr hastigt gick bort medan han var med och planerade brunnsprojektet tillsammans med oss. C:a 60 meter ner i marken fann vi rent vatten, och sedan dess har denna brunn aldrig sinat. Brunnen, som finns i närheten av skolan i Bishozi, kallas Jan Ivarssons Naikondo, (Naikondo betyder brunn på stamspråket Runyankole).

Under 2013 kunde vi djupborra igen. Denna gång i byn Akati efter en insamling till minne av Kurt Nilsson, som under en tid var kassör i BIP, och som journalist skrev Kurt ofta om utvecklingsprojekten i vår lokaltidning. Brunnen finns bara ett stenkast från skolan och på promenadavstånd från kyrkan i Akati.

I januari 2017 fick byn Kyenshebashebe en djupborrad brunn, som finansierades av Said Östberg från Tjörn, medlem i BIP, som kunde vara med oss i Uganda, när brunnen borrades. Brunnen ligger centralt i byn så att många människor når den.

Befolkningen i Bishozi, Akati och Kyenshebashebe har sedan de fått tillgång till rent vatten blivit friskare, starkare och mår bättre och skolbarnen kan dricka sig otörstiga, när helst de behöver eftersom brunnarna ligger nära skolan i alla byarna.

Rent vatten är en mänsklig rättighet, som många saknar och i BIP:s projektbyar finns fortfarande ett skriande akut behov.

Transport och ambulans

När bygget av kulturcentret i Bishozi pågått en tid, förstod vi att det skulle löna sig att köpa en bil istället för att betala dyra lastbilstransporter för cement, sand, grus, armeringsjärn mm. Med hjälp av VUH (Volvos utvecklingshjälp) och några andra mindre insamlingar kunde vi efter ett tag köpa en pickup. Det blev den allra första bilen i byn.

Pickupen, med flak, blev snabbt oumbärlig i projektarbetet. Den forslade inte bara bygg-material utan blev på kort tid också byns ambulans och räddade livet på många bybor. Tidigare fick sjuka bybor gå många km eller möjligen ta sig fram på en cykel för att komma till läkare, om de inte valde att stanna kvar hemma och få hjälp av byns häxdoktor. Med Pickupen kunde allvarligt sjuka transporteras med högsta möjliga fart på de urdåliga, gropiga och smala grusvägarna mellan byn och närmsta större stads sjukhus. De flesta överlevde och blev tack och lov friska igen.

När grupper i nya byar, på större avstånd från Bishozi, började ansluta sig till projekten, blev pickupen även en djurtransport och forslade getter och kor. Tiden går och vi har hunnit byta bil två gånger sen dess, men den första projektbilen, vår pickup, glömmer vi aldrig.

Idag har vi en minibuss, som kan ta c:a 9 passagerare, två motorcyklar, som används mycket ofta för att nå ut i byar dit man inte kan komma fram med bil. Vi har också ett antal cyklar för kortare sträckor. Förr var vi tvungna att hjälpa till och köra poliserna, (rätt märkligt för oss svenskar), när de skulle rycka ut, men efter år av påverkansarbete har de nu fått egna motorcyklar till polisstationen och kan rycka ut själva.

Odlingsprojekten

Även i byarna i Uganda är den globala uppvärmningen och klimatförändringarna kännbara. Regnperioderna kommer inte lika regelbundet, som förr, vilket påverkar livet för de själv-försörjande bönderna på landsbygden. De får ibland se sina skördar regna bort eller torka tills inget blir kvar. De, som drabbas värst är de fattigaste, som inte har möjligheter att förändra sina liv. För dem är det katastrof, när en skörd går förlorad med svält som följd.

Därför har alla föreningarna i våra byar ständigt pågående odlingsprojekt och trädplantering. Hållbar odling gör skillnad. Föreningarna och Bishozi Culture Centre odlar majs, kokbanan, hirs, kassava, bönor, vitkål, tomater, vattenmelon, ananas, passionsfrukt mm i samklang med naturen. Träd, som förbättrar skördar, är det mest ekonomiska sättet att binda koldioxid från atmosfären samtidigt, som de producerar syre. Träden förebygger erosion i bergsbyarna, där vi verkar, och minskar vindarnas framfart. Förutom frukt och foder skänker de skugga och svalka, till både människor och djur. Under torra förhållanden binder träden även näring och fukt till marken så träd som planteras vid åkrarna tar inte upp plats från odlingen utan förbättrar slutresultatet. Alla projektbyar är med i trädodlingsprojektet, som just nu är mer aktuellt än någonsin.

Där finns en biodlarförening också, som arbetar med att öka mångfalden grödor och få en bättre växtmiljö genom sina biodlingar, som i sin tur bidrar till större skördar och därmed också mer inkomster. Bina pollinerar odlingar och trädgårdar och utför ett livsnödvändigt arbete, som ingen klarar sig utan, så biodlarföreningen hjälper inte bara sig själva utan gör hela omgivningen en tjänst. Bina ger dessutom en god och omtyckt honung som kan säljas.

BAM, Bishozi Art Movement

Bishozi Art Movement, BAM, är samlingsnamnet på konströrelsen, som ständigt pågår, inom BIP och går, som en röd tråd, genom hela vår verksamhet. BAM startade i byn Bishozi, under januari 2004, när de marginaliserade kvinnorna i byn målade tillsammans, under konstnärlig ledning, med temat ”Hur kan vi själva förbättra våra levnadsvillkor i framtiden”.

I början på 2018 reste en grupp med ugandiska och svenska konstnärer, musiker, bildskapare och skulptörer, till Bishozi och genomförde workshoppar tillsammans med totalt 700 förenings-medlemmar i våra olika projektbyar. Kvinnor, män och ungdomar från 15 års ålder och uppåt deltog och fick arbeta under temat, Taboo, som belyste den bristande jämställdheten i byarna.

Deltagarna i BAM fick uttrycka sig på olika kreativa sätt. Ett urval av deras alster visades sedan i konsthallen på Makerere University i Kampala. Samtidigt, som utställningen pågick, hölls även en workshop för studenter på Nkomba University i Entebbe på samma tema.

BAM genererade en hel del positiv energi, och när de 700 entusiastiska deltagarna, uppdelade i mindre grupper, skapade och uttryckte sig genom teckningar, målningar, mosaik, skulptur, sång och trummor uppstod en gemenskap som, i sin tur, födde många tankar och möjligheter till att utveckla en större jämställdhet och jämlikhet i byarna.

Under våra workshoppar inkluderar vi och synliggör personer med funktionsnedsättningar genom att bjuda in dem till aktiviteterna tillsammans med alla andra, vilket inte är så vanligt i byarna där familjer ofta skäms för de som avviker från normen och stänger in dem hemma.

Våra workshoppar banade väg för ett flertal verksamheter, som tidigare var förbjudna för kvinnor, men idag pågår i byarna, t.ex. cykelskolan, som lär alla kvinnor att cykla, visselkörer (eftersom kvinnor tidigare kopplats ihop med djävulen om de visslade), damfotboll och trädklättring, som ansetts okvinnligt, och därför inte tillåtits, och kyckling äter nu alla till middag, (det fick inte kvinnor lov att äta tidigare). Detta har tagit udden av bakomliggande orsaker som häxeri, trolldom och förlegade stamregler, som tidigare stoppat kvinnors och flickors möjligheter till frihet.

Blickar framåt

Under pandemin, när det periodvis varit lockdown i Uganda, har BNO haft informativa radioprogram, på flera lokala kanaler, för att nå ut. Kvinnor från projektbyarna har varit med och hållit i programmen, som informerade om vad som hände inom BNO och vad medlemmar och andra kunde göra för att minska risken att få Covid19. Lyssnare kunde ringa direkt till radion om de hade frågor medan programmet pågick. Flera nya grupper blev, genom radioprogrammen, också intresserade av att ansluta sig till våra utvecklingsprogram. Tillsammans blir medlemmarna i alla våra projektbyar en stark röst i samhället och större förändringar blir möjliga att genomföra.

När vi inte kunnat resa till Uganda på grund av pandemin har vi haft möten med BNO via Zoom och Messenger, men så till slut kom jag iväg på en uppföljningsresa i november-december, 2021 fast jag nästan gett upp hoppet. Resan blev annorlunda än vanligt eftersom många restriktioner skulle följas på grund av pandemin men allt gick bra, och vi var alla så otroligt glada att se varandra i Uganda igen efter ett uppehåll på nästan två år. Ingen av oss blev sjuka i Covid19, medan jag var där. Nu vet jag att våra projekt fortfarande fungerar bra och att alla barn och ungdomar ska tillbaka till sina skolor i januari 2022.

Pandemin och de märkbara klimatförändringarna med torka som följd har orsakat mycket elände under lockdown i Uganda då marknader varit stängda och många odlingar blivit förstörda. Vårt nystartade projekt ”Stoppa Hungern” räddar nu alla våra fadderbarn och deras familjer från svält under julen och fram till mitten på januari då det är dags för dem att skörda från sina odlingar igen. Fler projekt är på gång och väntar på att genomföras. Utvecklingsarbetet fortsätter…….